2 veckor

Vi är en familj som består av pappa Anders som jobbar som forskare mot KI och en del mot Umeåuniversitet. Mamman i familjen heter Anna och jobbar som speciallärare på en skola i Bergsjö.

Av våra fem barn bor två av dem fortfarande hemma och de andra tre har flyttat hemifrån.

Agnes vår äldsta dotter är 25 år och läser till socionom men har nu tagit en paus för att vara hemma  med vårt förstfödda lilla barnbarn.

Julia  är 23 år och jobbar som elevhandledare på högstadiet här i Bergsjö.  Signe 21 år vikarierar inom hemtjänsten här i kommunen.

Ellen 18 år går sista året på gymnasiet i Hudiksvall där hon läser ekonomi/juridik. Sist men inte minst har vi sonen i familjen som heter Gottfrid  är 14 år och går i årskurs åtta i Bergsjö.

Vi är en aktiv famlij som gillar att sporta och att vara ute i naturen. 

Förutom våra fem barn så har vi också en katt som heter Erla och vår spinonetik  Iris och hennes treåriga dotter Asta. Två hästar ryms det också på gården, Huckleberry Hilton som är ett halvblod som vi fött upp själva och  Signes fina tävlingsponny Hagalyckans Breeze RC 1207.

Vi bor på en gård i hälsingland med nära till både hav och fjäll. Anders jagar när han får tillfälle och då hänger Iris eller Asta med när jakten handlar om fågel. På älgjkten har Iris varit med och hjälpt till som eftersökshund.

Lite kort om varför vi valde just spinone

Vi har  haft hundar så länge jag kan minnas hemma hos mina föräldrar. Vi hade då boxrar som förgyllde vår uppväxt. När jag senare flyttade hemifrån "flyttade" en liten blandrasvalp hem till mig för att ingen ville ha honom. Det var början på min resa som egen hundägare. Lufsen som han hette var en blandning mellan lajka, gråhund och karelsk björnhund. Han var en underbar liten individ men med mycket jakt i sig, vilket absolut inte var mitt intresse. Han behövde vara kopplad och det tycker jag inte att en hund ska behöva vara hemma på gården, så där bestämde jag mig för att nästa hund skulle vara en gårdshund som inte hade någon jakt i sig.

Lufsen hade många härliga år tillsammans med oss innan han till slut somnade in hemma, lycklig efter att ha varit ute på ett litet ävntyr tidigare under dagen. Det rådde stor sorg i familjen som nu hade utökats med två små barn.

Vi valde som nästa hund en Berner sennen som hette Molly. Hon var med på allt vi gjorde och låg alltid intill barnvagnen och vakade över våra små. Hon följde också med ut på ridturer i skogen och hon var alltid  lös hemma på gården. Molly blev tyvärr sjuk så vi fick ta bort henne då hon bara var fem år. Valet var ändå lätt när vi valde en ny familjemedlem och då kom Siri som också var en Berner sennen. Lika glad och social som Molly. Henne fick vi behålla till 2013 då hon tyvärr fick en tumör, vilket ledde till det svåra beslutet att låta henne somna in. Vi hade försökt på alla sätt att få henne frisk men till slut gick det inte längre.

Den här gången var det inte alls ett lika lätt beslut när det gällde att välja ny hund. Anders som är väldigt jaktintresserad ville gärna ha en fågelhund och jag ville absolut ha en familjehund som kunde vara med och springa lös hemma på gården och i skogen när vi var ute och red. Vi letade runt en hel del för att hitta den rätta hunden med egenskaper som skulle kunna passa vår familj och våra intressen. Jag hittade rasen Italiens spinonen och visade Anders som egentligen var inne på Vorsteh. Han blev också intresserad och trodde att det kunde passa oss.

När vi väl bestämt oss visade sig det inte alls vara så lätt att få tag på en spinone eftersom de inte är alltför vanliga i Sverige. Vi fick hjälp av en uppfödare här i Sverige som tipsade oss om kenneln i Tyskland  där Iris är född. Vi fick kontakt och blev lovade en valp. Den 25/12 2013 fick vi det glädjande smset att Iris eller Chillie som hon då hette hade fötts. I mars åkte vi över och hämtade henne.

Iris har sedan dess funkat både som en god jaktkamrat åt Anders och Gottfrid och som en härlig familjemedlem hemma på gården. Både Iris och Asta älskar att vara med ute i stallet och följa med på ridturer. De är lätta att ha med bland folk för de är nöjda bara familjen är i närheten. De är alltid lösa på gården med oss även om de ibland kan hitta på små hyss... Nu har vi äntligen hittat den ras som verkar passa oss och vårat liv där vi är just nu. En aktiv, glad och trofast familjemedlem.

Bilder från valparnas tredje vecka

Bilder från valparnas femte vecka

Babben